← Forum

• ← Gruppforum | Forumtrådskatalog

  Det är klart jag kan!! (24 inlägg)

• Åsa E Melander sade för 2 år sedan:

  Nu har dagen D kommit — kl. 11:30 idag börjar min låååånga resa över till Storbritannien.
  Lite fånigt flipprig känner jag mig och nån har släppt lös en hoper fjärilar i min mage…
  Jag reser nämligen helt ensam och det till ställen jag aldrig varit på och därmed inte har en chans att känna igen. Som lök på laxen anländer jag med bussen till hysteriskt stora London nästan mitt i natten. I fickan har jag mobilen och ett nummer till en ansvarig kampanjorganisatör, som jag i nödfall kan sms:a.

  Jag vet ju, att när jag väl kommit fram kommer allt att fungera jättebra och vara precis hur roligt, lärorikt och spännande som helst! Det är bara själva resan, som jag tycker är lite olustig att göra själv.

  Nu bestämmer jag mig emellertid för att ta ett beslutsamt tag i magfladdret. Jag nystar sålunda ihop nervositeten och fjärilsfladdret till en liten tajt boll och tvingar undan den till det allra bakersta av mitt medvetande.

  Jag är ju kvinna — en stark och klok kvinna dessutom!! Alltså kan jag!!!
  I can do this!!!

  Nu ska här kampanjas!!!!

• Åsa E Melander sade för 1 år, 10 månader sedan:

  Valet närmar sig med stormsteg och det blir alltmer skarpt läge. Det ska fotograferas för bussreklamen, skapas och tryckas broschyrer, fotograferas igen, intervjuas för C-tidningsinnehåll, bloggas och skrivas debattartiklar, kampanjas och deltas i aktiviteter… och samtidigt ska man leva sitt vanliga lilla liv och, som Voltaire sa, odla sin trädgård. Nu är det inte alls lätt att "odla sin trädgård", samtidigt som det är så mycket annat som måste hanteras och tas om hand; min hjärna blir liksom lite teflonbelagd, då det hopas för mycket.
  Nu är jag ju inte 50 inte för inte… ett och annat har jag väl lärt mig genom åren. En av de viktiga saker livets hårdhänta nypor lärt mig är följande: då det blir för mycket måste man backa, ta ett djupt andetag, ta det lugnt och börja om med nya fräscha tag.
  Och precis så gör jag!
  Alltså har jag nu backat undan… jag väljer JUST IDAG att inte låta mig stressas av alla måsten. Nej, istället tar jag fram dammsugaren, kör igång en tvättmaskin och bjuder hit föräldrar och döttrar på en mysig soppafton med avslutande youghurtpanacotta vid tv:ns "Morden i Midsummer". De vardagliga, trygga göromålen och pysslandet här hemma är som balsam för själen. Och det avslappnade umgänget med kära föräldrar och döttrar, laddar mina batterier med positiv energi.
  Jag vet hur jag ska klara det här!! Jag vet hur jag ska orka och lyckas!! Och med den vetskapen och lite jäklaranamma ska det nog gå finfint!!

• Åsa E Melander sade för 1 år, 10 månader sedan:

  Solen steker, altanen lockar och varenda liten cell i min kropp vill ut — vill inte alls vara inomhus. Men nu är det så att jag har lyckan att få hålla ett sommarpass på gymmet — något som inte hänt på alla år jag jobbat där. Varenda terminsupptakt har jag envisats, förklarat, bett och tjatat, men ingenting har hjälpt. Gymmet har färre besökare över sommaren och skär därför ned på pass. Kvar över somrarna har det alltid blivit de mer avancerade passen för vana och idoga gymbesökare. De basicmotionärer, nybörjare och övriga har aldrig haft mycket att välja på under somrar och juluppehåll — något som alltså upprört mig och som jag aktivt försökt förändra.
  De som är vana och regelbundna träningsmänniskor — som har det som en naturlig del av sin vardag — räds inte att gå på nya sorters pass eller prova på lite annorlunda saker. Men de som är nybörjare, som aldrig tidigare grupptränat, som vill och behöver röra på sig för att tappa vikt och må bättre — de får det jättejobbigt och motigt, då deras trygga baspass försvinner vid varje längre ledighet. De tappar sugen och vågar som regel inte gå på de mer avancerade passen — flera av dem SKA de heller inte gå på, för det vore inte förenligt med säker träning.
  Nu har jag alltså för ALLRA första gången fått igenom, att mitt Motion Bas-pass, får finnas kvar över hela sommaren! Inne på gymmet väntar alltså ett gäng om 10-15 träningssugna och ivriga motionärer. Tanken på dem, deras träningsiver och deras lojala hängivenhet triggar mig och plötsligt är all motighet och sollängtan som bortblåst!!

  Självklart ska jag dra på mig träningskläderna och ge mig iväg ned till gymmet!
  Helex here I come!!!!!!!!

• Åsa E Melander sade för 1 år, 10 månader sedan:

  Låg dag idag… En sån dag då arbetslösheten tär och gnager hål på självkänslan.
  Jag väljer dock att ta tjuren i hornen. Här ska inte deppas, så det så!
  Likt en matador svänger jag min röda mantel, så att destruktivitetens dumtankar svischar förbi mig. Sen tar jag på mig lurar och ryggsäck och promenerar raskt ned till Bosvedjans centrum. Där kontaktar jag butiksföreståndaren på Erikshjälpen, en lokal företagare som jag gått i skolan med och även en av kyrkans anställda. Min plan är att engagera allihopa i en modevisning för äldre. Och vips är humöret och arbetsivern hos mig igen.
  Det gäller liksom bara att bestämma sig:
  Hos mig ska inga ledsna tankar vila ostört!!
  Jag ska minsann klara min arbetslöshet med humör, självkänsla och arbetslust i gott behåll!!!

• Åsa E Melander sade för 1 år, 9 månader sedan:

  Sitter och knåpar med foldern till personvalskampanjen och konstaterar att detta verkligen inte är lätt.

  Jag och en annan kandidat i samma område, har valt att göra en gemensam folder — det gör att vi kan trycka en bättre och snyggare folder, än om vi gjort varsin. Vi har varit mycket ambitiösa och åkt runt med kameran i vårt område. Tanken är att våra bilder ska vara personliga och tagna visa de områden och saker vi vill jobba för och satsa på. Nu ska dessa bilder in i foldern och länkas ihop med målande och passande texter. Ett styvt jobb, som suger obeskrivliga mängder av både tålamod, tid och energi. Jag önskar att jag hade gått en kurs och lärt mig nåt passande dataprogram, för att göra detta i Word – det enda program jag riktigt kan – är besvärligt. Programmet är liksom inte direkt samarbetsvilligt… det finns säkert ett lämpligare program för uppgiften, men vilket det skulle vara vet, som sagt, inte jag.

  Nu är jag emellertid en envis och tålmodig kvinna — jag tänker inte ge upp! Jag SKA lyckas tota ihop välformulerade texter och jag SKA få till en snygg folder, så det så!!!
  Skulle nån av er ha några bra och matnyttiga tips, så är de synnerligen välkomna!!

• Åsa E Melander sade för 1 år, 9 månader sedan:

  Foldern för personvalskampanjen börjar nu anta rätt format och utseende. Bilderna är redigerade och texterna börjar kännas rätt formulerade. Skuldrorna värker, huvudet är tomt av trötthet och högerhanden har somnat av brist på hänsyn till dess carpaltunnelsyndrom, men vad gör väl det när jag äntligen börjar bli klar???

  Nöjd glädje bubblar i maggropen och jag undslipper mig en lättnadens lyckliga suck, då jag stänger dokumentet för idag.

  God natt och sov gott! Det kommer nämligen jag att göra.

• Åsa E Melander sade för 1 år, 9 månader sedan:

  Idag och igår lade jag all politik åt sidan, till förmån för takläggning tillsammans med min pappa och min lillebror. Igår var det ströläkten som sattes på lillebrors carportbygge och idag gjorde vi samma sak på mors o fars hustak, som ska få plåtbeläggning. Grejen är att jag är så ofantligt höjdrädd — redan på låga höjder blir mina knän till gelé och skakar nåt alldeles hemskt. Gårdagen spenderade jag därför på en stege och skötte allt spikande därifrån. Jag provade att kliva upp på taket, men tvingades backa ner bara efter ett par minuter — det gick bara inte att få benen tillräckligt stadiga.
  Idag lyckades jag emellertid bättre; jag var tillsammans med far o bror UPPE PÅ TAKET och hjälpte till med läktningen. På rädda o vingliga ben och med ett förfärligt fladder i maggropen lyckades jag ta mig upp, knata omkring däruppe och mäta de efterfrågade längderna, hålla läkten på plats medan de skruvade och sedan helskinnad ta mig ner igen. Jag lyckades dessutom inte bara med konststycket att klättra upp och ner EN gång, utan flera!! Inte nog med att det var ett tungt, slitsamt och skitigt jobb — det var dessutom skräckinjagande högt! Men jag gjorde det! Och jag är mäkta stolt över mig själv!!
  Trött och mör i kroppen, men mycket, mycket nöjd kryper jag nu i säng och tänker att den här helgen varit mycket bra för självkänslan!

• Åsa E Melander sade för 1 år, 9 månader sedan:

  Imorgon tisdag är det dags!! Då ska jag överlämna en vår Guldklövertårta till "Lasses Matstuga" – en lunchrestaurang som ägs av ett härligt, varmhjärtat och generöst entreprenörspar.
  Jag, som aldrig tidigare gjort något sånt här, upptäckte raskt att det var mycket, mycket mer att göra, förbereda o hålla rätt på än att bara räcka över en läcker tårta och ett tjusigt diplom.
  Ta t ex ett pressmeddelande/pressinbjudan… något sådant har jag aldrig skrivit förut, så det var till att googla, fråga och lära sig. Otroligt intressant och lärorikt, måste jag säga! Men också lite nervöst. Tiden var lite för knapp då jag satte mig för att knåpa ihop den inbjudande texten, men ibland får man bara gilla läget — ibland kan man inte göra saker i så god tid som man skulle vilja och då är det bara att försöka göra det allra bästa man kan. Och oftast räcker det! Med hjälp av google och några goda råd från vår valombudsman Jenny, fick jag till en riktigt bra inbjudan, tycker jag.
  Nu återstår att skriva diplomet och motiveringen, som jag ska använda som underlag, då jag berättar varför jag vill ge just Lasse och Ulrica den här utmärkelsen. Pirrigt och nervöst, men också väldigt roligt!
  Det är så himla fint att kunna få ge någon en sådan här sak och jag hoppas innerligt att media nappar på min inbjudan. Det skulle betyda så otroligt mycket för Lasses Matstuga — både ägare och personal — att få det här berömmet uppmärksammat och skrivet om.

  Nu håller jag tummarna för att jag ska lyckas få till allt på allra bästa sätt och att överlämnandet blir riktigt lyckat. Må inga nerver spela mig nåt spratt, utan hålla sig ordentligt i schack. Jag vill så innerligt gärna göra detta till något riktigt, riktigt bra för Lasse Lasserås, hans fru Ulrica Ejerås och deras personal på Lasses Matstuga — det har de nämligen med råge förtjänat för allt det goda de gör och är för sina medmänniskor!!!

  Du som läser det här: Skicka mig en positiv och uppmuntrande vibb och håll tummarna för mig, är du snäll!!

• Åsa E Melander sade för 1 år, 9 månader sedan:

  Sitter med morgonkaffet och småler vid tanken på det som ska hända idag… det är ju IDAG som jag för allra första gången ska dela ut en Guldklövertårta!
  Det ska bli jättekul och jag ska göra allt jag kan, för att det ska bli en så högtidlig, fin och stämningsfylld stund som möjligt. Jag vill verkligen att Lasse Lasserås, Ulrika Ejerås och deras personal på Lasses Matstuga ska känna hur innerligt väl jag tycker att de förtjänar den här utmärkelsen.
  Nu ska jag bara göra mig lite fin, laminera diplomet och övningsläsa igenom det jag ska säga några gånger till… sen kommer detta att gå jättebra och bli en riktigt fin och minnesvärd stund.

• Åsa E Melander sade för 1 år, 9 månader sedan:

  "Det är klart jag kan!" sa jag medan jag raskt drog på mig stövlarna och följde pappa ut.

  Bjälkarna som lillstugans altangolv vilar på, hade knäckts av takras och snötyngd. Tre bjälkar var helt av och golvet måste därför plockas bort, så att vi kan byta ut bjälkarna och även lägga dit fler, för att förstärka altanen.
  Medan pappa spikdrog de brädor jag plockade lös, balanserade jag omkring uppe på altanen och rekade lös brädorna med en kofot. Efter lite mer än två tredjedelar av altanen, började det bli svårt att balansera omkring, men jag lade ut stödbrädor att kliva på. Det var tungt och tufft, men jag vill så gärna hjälpa min pappa. Han är över 70 år och bröt ett revben då vi var i stugan för ca 3 veckor sedan och blind på ett öga är han också — så länge jag är vigulant nog, ska han verkligen inte behöva balansera omkring med en kofot uppe på smala bjälkar med risk för både det ena och det andra. Att jag själv skulle kunna göra mig illa, hade jag inte en tanke på.
  Men plötsligt, då det bara återstod 3 brädor, hände det: Jag var ofokuserad och tänkte på annat, trampade för långt ut på en lös bräda som förstås svängde upp med en farlig fart medan jag själv for handlöst rakt ned mellan bjälkarna med ena benet medan det andra var kvar uppe i altanhöjd. Jag slog mig förstås ordentligt och skrämde både mig själv och pappa rejält. Mitt ena knä, min ena höft och handled pulserade av smärta, men inget gick av och inget blodvite uppstod. Jag hade verkligen änglavakt!
  Jag bet ihop om smärtan och så fortsatte vi tills vi var klara — det gick rätt hyfsat faktiskt och vi hade ganska lite kvar, så det tog inte så lång stund.
  Under bilfärden hem stelnade emellertid mitt ben till och knät svällde.
  När jag nu linkar omkring här med mitt stela onda knä tänker jag dock:
  "Va skönt att vi grejade altanrivningen, pappa och jag! Vi klarade det på tvåmanhand — far och dotter! Som vanligt jobbade vi bra ilag vi två!"

  … och jag är mycket, mycket nöjd med min fjällhelg!!

• Åsa E Melander sade för 1 år, 9 månader sedan:

  Det är hög tid att ta tag i förberedelserna inför höstens gruppträningspass, för dessa börjar i månadsskiftet augusti-september. Idag ska jag sålunda hitta, välja och sätta ihop den musik jag ska använda och sedan börja utforma koreografin till låtarna…. och allt detta med min blåslagna rumpa/höft och knä. DET kommer att bli en grannlaga uppgift, sanna mina ord!
  MEN jag vet också att knät är som stelast och ondast i början — alltså tills jag rekat igång det, och jag vet att det kommer att gå finfint bara jag fokuserar och inte låter mig stressas av valarbete, valkampanj, facebook, halvskrivna insändare eller annat som står på min göra-lista. Inget av nyss nämnda eller dammråttor, döda blommor, högar av politiskt material, ovikt tvätt eller en symaskin, som pockande på uppmärksamhet, tronar mitt på vardagsrumsgolvet ska kunna avleda mig!!

  Nej, att göra mina gruppträningspass kommer att gå såååå bra! Som Henry Ford så klokt en gång sa:
  "Om du tror att du kan eller om du tror att du inte kan, så har du rätt i bägge fallen."
  … och JAG tror att jag kan!!

• Åsa E Melander sade för 1 år, 8 månader sedan:

  Dags att defilera genom duschen och komma iväg ner till vår Allianslokal. Där ska jag ansvara för att lösa Melodikrysset tillsammans med alla som vill det — vi har bjudit in till Melodikrysslösning via alla möjliga kanaler, så jag hoppas det kommer många och dricker morronkaffe med mig.
  I min familj och släkt har vi i många, många år samlats för att lösa krysset. Gammal som ung sitter vi där och hjälps åt att gnugga våra geniknölar — och allas insatser behövs, för krysset är verkligen en skön blandning av gammalt och nytt, klassiskt och modernt, svenskt och utländskt. Men krysset är också vårt nav, vår samlingspunkt. Vi passar då alltid på att uppdatera oss kring vad som varit i allas respektive liv under veckan/veckorna som gått. Man utbyter tankar och idéer, lättar sina hjärtan och får råd o stöd i olika frågor. Det är också veckans planeringstillfälle: "Vad gör ni ikväll då..? Ska vi käka ilag/grilla/ses?" är en mycket vanlig fras kring vårt bord en lördagsmorgon.
  Och detta ska jag alltså idag skynda iväg för att förbereda och sedan utföra tillsammans med helt främmande människor, istället för den vanliga lugna lörda'morron'lunken hos mor o far.
  En ny och annorlunda grej, men också mycket mycket spännande och rolig!!!
  Som sagt: Jag hoppas många kommer och hjälper mig lösa krysset, för ensam är INTE stark!! Det är TILLSAMMANS vi lyckas!!

• Åsa E Melander sade för 1 år, 8 månader sedan:

  Idag kl. 17:00 kommer SPF att ha en aktion på Stora torget i Sundsvall. Man kommer att ställa lokala politiker mot väggen med frågan:
  "Hur påverkas äldres vård och omsorg av valet 2010?"
  Som Centerpartiets äldreambassadör i Sundsvall, vill jag såklart både närvara och delta. Detta är ju en fråga som intresserar mig högeligen!!
  Jag hör ofta politiker säga saker som: "Man måste få leva ett värdigt liv även när man blivit pensionär" och "Det är viktigt att man får rätt vård och omsorg även när man blivit lite äldre".

  Jag säger:

  Det är just för ATT man är pensionär, man ska visas extra respekt och omsorg!!
  Det är just för ATT man är äldre, som man förtjänar att få leva ett värdigt liv.

  Inte "även när", utan "för att"!!! Det ligger, anser jag, en avsevärd betydelseskillnad där.

• Åsa E Melander sade för 1 år, 8 månader sedan:

  Oj, så många härliga, trevliga och mysiga människor jag mött och pratat med idag — mer än hälften var pensionärer, som bor i Skönsberg (området jag varit i).
  Genomgående för alla engagerade samtal har varit Hemköps nedläggning. Många är uppgivna och förtvivlade, eftersom de nu inte har en aning om hur eller var de ska kunna handla mat, då affären upphör i oktober. Om man inte har hemtjänst eller anhöriga, som kan åka och handla med eller åt en, så kommer man att få det mycket besvärligt.
  Att dra grundbulten ur en stadsdel på det här sättet, kan bara inte vara vettigt eller rätt.
  Mitt hjärta värker för alla äldre, som nu får det svårt — och det inte bara med att handla mat, utan också med att komma ut, träffa folk och aktivera sig. Hemköp är ju så mycket mer än bara en mataffär — det är dit de äldre söker sig för en stund livgivande samtal, trevligt umgänge och en fikastund i goda vänners sällskap. Utan Hemköp har man nu ingen naturlig samlingspunkt. Förr fanns där Dagcenter med vävstuga, hobby, snickeri och café, men det är många år sedan man tog ifrån Skönsbergs äldre den förmånen. Själv tycker jag att äldre är i ännu större behov av "ungdomsgård", än ungdomarna, för dessa kan inte förflytta sig, vilket unga ju faktiskt kan.
  Jag vill inget hellre än få möjlighet att strida och kämpa för äldres rätt till komfort, service och trygghet. Därför kampanjar jag nu för allt vad tygen håller!!

• Åsa E Melander sade för 1 år, 8 månader sedan:

  Tänk vilka snilleblixtar man kan få ibland.

  Jag fick en häromdagen — en helt fantastisk och briljant kampanjidé. Denna har jag sedan försökt nå ut med till så många andra centerpartister som möjligt, för att fler ska få möjlighet att dra nytta av den.

  Kruxet är bara att jag inte har en aning om hur man når andra än sina vänner på det här forumet. Jag menar — jag vill ju inte lägga ut kampanjtipset på min blogg eller här i min grupp, för dessa är ju öppna forum, som läses av långt fler än bara oss centerpartister.

  Efter mycket om och men kom jag till slut på, att jag ju kan lägga ut en liten ledtråd HÄR — till alla er som läser mina gruppinlägg, menar jag.

  Alltså — om du har en centerpartiet.se-adress och vill ha ett superbra kampanjtips, så kontaktar du mig via centernätet. Eftersom några redan hört av sig för att få nyttja mina underlag och slippa slita med att skapa egna, så har jag beslutat mig för att lägga nån timme på att försöka skapa en fil med kopieringsunderlag, som jag kan skicka ut till dem som vill ha.
  Jag VILL nämligen hjälpa till, så att ni verkligen ska kunna göra det här!!

  Alltså — vill du ha mitt tips och mitt underlag? Hör då av dig till mig! Men jag skickar förstås bara till dig som har en centermail.

  asa.e.melander@centerpartiet.se