← Forum

• ← Gruppforum | Forumtrådskatalog

  Kvinnors mänskliga rättigheter (16 inlägg)

• Åsa E Melander sade för 2 år sedan:

  \"Att vara gravid och föda barn är ingen sjukdom – ändå dör en kvinna varje minut till följd av komplikationer i samband med graviditet eller förlossning. Det är ingenting annat än en människorättsskandal att mer än 500 000 kvinnor dör varje år – trots att nästan all mödradödlighet går att förhindra. Det som krävs är att kvinnor får tillgång till hälso- och sjukvård av god kvalitet. Och att kvinnors liv anses vara värda att rädda.\"

  Med indignation och upprörda känslor läser jag ovanstående ingress på Amnesty Internationals hemsida. Hur är det möjligt? Varför och hur kan man, utan samvetsförebråelser eller skam, negligera kvinnors mänskliga rättigheter på det här sättet?
  Artikeln fortsätter:

  \"Det finns tydliga kopplingar mellan mödradödlighet och mänskliga rättigheter. Fattigdom i kombination med diskriminering på grund av ras, etnicitet, ålder och status för immigranter ökar riskerna för att dö i samband med graviditet och förlossning. Skillnaderna inom ett och samma land kan vara stora på grund av olika former av diskriminering. I USA, där 2–3 kvinnor dör i mödradödlighet varje dag, är mödradödligheten tre gånger så hög bland afroamerikanska kvinnor jämfört med vita kvinnor.
  Avsaknaden av mödra- och förlossningsvård kränker kvinnors rätt till liv och hälsa. Det handlar inte i första hand på bristande ekonomiska resurser, utan om hur regeringar väljer att fördela och distribuera sina offentliga vårdinrättningar, tjänster och resurser. Regeringars försummelser och diskriminering kränker kvinnors rättigheter i massiv skala. Akut mödra- och förlossningsvård som är av god kvalitet och tillgänglig för alla måste prioriteras. Avgifter, kostnader och andra hinder som utgör hinder för att vården i praktiken blir åtkomlig för alla kvinnor måste tas bort.\"

  Jag kommer osökt att tänka på länder som t ex Guinea, Somalia och Mali, där den vedervärdiga traditionen att omskära flickor är utbredd — hela 90 – 98 % blir könsstympade. Det finns fyra olika typer av omskärelsemetoder och dessa länder använder den allra värsta: infibulation. Denna innebär att både klitoris och såväl inre som yttre blygdläppar skärs bort, därefter stängs vulvan igen genom att det lilla som återstår av blygdläpparna sys ihop. Endast en minimal öppning lämnas, för att urin och menstruationsblod ska kunna passera. Flickorna är mellan 20 dagar och 12 år, då ingreppet utförs — allra vanligast är mellan 4 och 12 år. Vid förlossningar skärs den minimala vaginala öppningen upp och då barnet är fött återförsluts kvinnan, genom att vulvan åter sys ihop. Jag ryser och förmår knappt att ens försöka föreställa mig scenariot — det är bara för grymt, alltför omänskligt.
  Flickor i dessa länder gifts bort som mycket unga och blir därefter snabbt gravida. Att då vara könsstympad på det här sättet, innebär självklart en enorm risk, eftersom kvinnors mödravård är så enormt eftersatt och lågprioriterad. Oftast finns endast en mer erfaren bykvinna till hjälp vid förlossningen och förfärande ofta dör den blivande mamman under själva förlossningen eller av komplikationer kopplade till denna. Detta är hårresande och upprörande fakta!
  Men vi kan hjälpa till! Vi kan bidra till och påskynda en förändring! Genom att stötta Amnesty International i sitt arbete, ökar vi chanserna för dessa kvinnor.

  Amnestys artikel om mödradödligheten avslutas som följer:

  \"Mödradödlighet orsakas inte bara av fattigdom utan leder också till att fattigdom fördjupas. Enligt FN:s befolkningsfond, UNFPA, förlorar mer än en miljon barn sina mammor i mödradödlighet varje år, och fattigdomen går i arv till dessa barn. Flickor tvingas avbryta sin skolgång för att ersätta modern i hushållsarbetet och för att se efter de yngre syskonen. De riskerar också att tidigt giftas bort.

  Amnestys mål är att stoppa de människorättskränkningar som orsakar mödradödlighet, balnd annat genom att kräva att:

  • alla kvinnor får tillgång tilll akut mödra- och förlossningsvård
  • direkta och indirekta kostnader som hindrar, diskriminerar och exkluderar fattiga kvinnor från att få tillgång till vård, avlägsnas
  • stärka kvinnors egenmakt och rätt att aktivt delta i beslut och planering så att hälso- och sjukvården motsvarar deras behov, samt att de kan utkräva ansvar från sina regeringar.
  • internationella aktörer, såsom givarländer, internationella finansiella aktörer och och multilaterala organisationer stödjer nationella regeringar i deras ansträngningar för att minska mödradödligheten. Alla policys och praktiker som har en negativ inverkan på kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter ska upphöra.\"

  Amnesty är – och måste vara – helt oberoende av stater och regeringar för att alltid kunna agera på ett trovärdigt sätt. Därför söker de inte och tar inte heller emot statligt stöd till sitt utrednings- och kampanjarbete. Det gör att de är helt beroende av stödet från medlemmar och bidragsgivare, både när det gäller tid och pengar.

  Genom att bli medlem ger vi dem möjlighet att kämpa för en förändring.

• Åsa E Melander sade för 1 år, 10 månader sedan:

  I det senaste numret av Amnesty Press finns en artikel om mödradödligheten i Sierra Leone:

  Sierra Leone är ett av världens fattigaste länder. Befolkningen lider fortfarande av sviterna efter inbördeskriget, som pågick 1991-2002. Landet har världens högsta mödradödlighet – tusentals kvinnor förblöder varje år och en av åtta kvinnor riskerar att dö under graiditeten eller i samband med förlossningen.

  I början av maj fick den svenska sektionen besök av Brima Sheriff och Violet Kawa, som är generalsekreterare respektive ordförande för Amnesty i Sierra Leone.
  Sektionen i Sierra Leone arbetar för att få ett slut på den höga mödradödligheten i landet.

  I slutet av april lanserade landets regering en hälsoplan, som innebär fri mödravård och hälsovård för barn upp till fem år. Denna har tyvärr brister — den omfattar endast de sju statliga sjukhusen. Eftersom de fattiga kvinnorna oftast saknar möjligheter att ta sig till dessa, kan de därför, trots hälsoplanen, ändå inte få vård för sig eller sina barn.

  Brima Sheriff lyfte också fram det faktum att Sierra Leone har ett mycket svagt rättssystem när det gäller diskriminering och våld mot kvinnor. År 2007 infördes dock en lag, som bl.a. kriminaliserar våld i hemmet, men informationen om denna har inte nått ut till befolkningen — eftersom dessa inte har kunskap om lagen, har den alltså inte lett till några som helst förbättringar. Lagen är dessutom ogenomtänkt; den strider mot landets konsitution, som tillåter diskriminering av kvinnor. Med en bra advokat bakom sig, kan därför en man mycket lätt undkomma påföljd.

  Genom Amnesty uppmärksammas kvinnors svåra situation i länder som Sierra Leone. Jag är bara stödjande medlem med en minimal månadsavgift – min a-kassetunna börs klarar inte mer – men jag försöker dra mitt strå till stacken genom att informera och upplysa folk.
  Vill du hjälpa till? Anslut dig då till Amnesty!!
  Jag är stolt över att tillhöra både Amnesty och Centerkvinnorna, som bägge utför viktigt arbete i olika länder i Afrika.

• Åsa E Melander sade för 1 år, 10 månader sedan:

  Parvin Ardalan, en modig, klok och jagstark iransk kvinnorättsaktivist, som jag stundom låter mig stärkas och inspireras av.
  Hon låter sig inte nedslås av hot, trakasserier, åtal eller svår sjukdom (MS). Outtröttligt kämpar hon vidare.
  Hon är, tillsammans med övriga kvinnorättsaktivister, ett av den iranska regeringens största hot. Med bitande ironi säger hon:
  "- Medan andra länder tar itu med kärnvapenhot, tar vår regering itu med oss."
  …och med "oss" avser hon förstås kvinnorna.
  Vi är en stor kraft att räkna med, vi kan, vi vågar och vi vill.
  Och när jag emellanåt känner mig liten, åthutad och tilltufsad av männen tänker jag på Parvin. När mina leder värker och kroppen säger ifrån, tänker jag på Parvin. När orden tryter och tangentbordet är stumt, tänker jag på Parvin.
  Jag riskerar inte, som hon, fängelse eller tortyr för mina texter eller åsikter — alltså bör jag, SKA jag, våga, klara och kunna.
  Jag stoppar lite Parvinskt mod i en imaginär innerficka och tar tag i dagen.

• Åsa E Melander sade för 1 år, 10 månader sedan:

  Sitter och lyssnar på ett intressant program i P1. Man tar bl.a. upp detta med burka, nikab och maskeringsförbud. Synnerligen tankeväckande, måste jag säga!

  Jag är personligen lite kluven när det gäller burka, nikab o.dyl. Å ena sidan vill jag verkligen att alla ska få välja själva. Å andra sidan känner jag inte att dessa kvinnor egentligen fått göra just det — alltså välja själva. Några hävdar att många kvinnor själva vill och väljer att använda dessa heltäckande kläder. Min spontana tanke är då, att de ändå tvingats till detta — tvingats av system, arv, kultur, traditioner och/eller sitt samhälles regler o lagar. Det är inte frivilligt, det är onaturligt. Det kan aldrig vara rätt att kvinnor ska skylas på detta sätt.

  Det man tog upp i morgonens program, var hur det fungerar med burka eller inte burka här i Sverige.
  Om en kvinna i burka eller nikab kommer till ett köpcenter — ska hon då hindras att gå in? Om hon vill kliva på bussen — ska hon då hindras att kliva på? Av vem i så fall? Ska varuhusvakten eller busschauffören måsta agera "polis" och hindra kvinnan? Gäller inte lagen om diskrimimering då?

  Vi har i Sverige maskeringsförbud vid demonstrationer.
  Om en kvinna i nikab eller burka deltar i en demonstration — är det då olagligt?
  Vi har också förbud mot symboler och bilder, som kan anses stötande – t ex hakkorset. Men vissa grupper har dylika symboler tatuerade i ansiktet. Om några personer med denna typ av tatueringar deltar i en demonstration — ska vi då tvinga dem att täcka dessa? De skulle ju tvingas bära ansiktsmask eller rånarluva för att skyla sina rasistiska tatueringar. Får de i så fall delta i demonstrationen? Är detta rätt?

  Själv funderar jag också över t ex burka/nikab vid prov. Hur vet ansvarig provvakt vem som gör provet?
  Och hur blir det inom vårdsektorn? Kan en person med dylika kläder någonsin komma ifråga för anställning inom vården?
  Eller barnomsorgen; är det okej att en inhoppad vikarie klädd och täckt i svart tar emot ditt barn på morgonen?
  Eller äldreomsorgen; hur reagerar äldre på att en helttäckt kvinna, ska hjälpa dem i hemmet?

  Ja, det finns många situationer och aspekter att tänka över och ta hänsyn till…det är svårt… Dessa heltäckande kläder har säkert tjänat sitt syfte i en annan kultur, en annan tradition och ett annat land — kanske t.o.m. en annan tid, men här…? Nej, visst hoppas jag att kvinnor i Sverige inte ska behöva klä sig i burka, nikab eller liknande.

• Åsa E Melander sade för 1 år, 9 månader sedan:

  Det börjar närma sig deadline för FN:s milleniemål — alltså, de åtta millenniemål för att halvera fattigdomen till år 2015, som världens länder enades om år 2000.

  Målen man enades om var som följer:

  1. Halvera världens fattigdom och hunger.
  2. Låt alla barn få gå i grundskola.
  3. Öka jämställdheten och förbättra kvinnors ställning.
  4. Minska barnadödligheten.
  5. Minska mödradödligheten.
  6. Stoppa spridningen av HIV/Aids och andra sjukdomar.
  7. Säkerställa en miljömässigt hållbar utveckling.
  8. Öka samarbetet kring bistånd, handel och skuldavskrivningar.

  Dessa mål kommer inte att kunna uppnås, ifall man inte avsevärt ökar takten och satsningarna.
  Visst har det hänt en del, men långt ifrån tillräckligt.

  Ett av de riktigt stora hindren och problemen är, att 1,5 miljarder människor — alltså nästan en fjärdedel av jordens befolkning — fortfarande lever utan elekticitet. Att leva utan el innebär svårigheter att laga mat, värma upp sin bostad, ha ljust om kvällarna, kunna få information via radio och tv etc.

  För att kunna nå millenniemålet om att halvera extrem fattigdom och hunger till 2015 behöver ytterligare 1,2 miljarder människor få tillgång till elektricitet och två miljarder människor måste få tillgång till moderna bränslen, som t.ex naturgas och gasol.

  - Tillgången till energi måste dock öka på ett rent och hållbart sätt, framhåller Olav Kjorven, chef för UNDP:s policyavdelning.

  Ska världens länder klara detta får vi lägga manken till, för till det behövs Centerpartiet, vår politik och våra centerpartistiska värderingar.

• Åsa E Melander sade för 1 år, 9 månader sedan:

  Jag läser och lyssnar med stigande förskräckelse till diskussionerna kring det föreslagna burka/nikabförbudet.
  Debattens vågor går höga och många hävdar att valfrihet bör råda — detta är deras främsta argument mot att lagstifta.
  Jag tror knappt mina ögon eller öron. Är detta verligen upplysta, kritiskt tänkande människor i modern tid? Det jag upplever mig se och höra är en massa fritidspolitiker, som snöat in på detta om valfrihet och nu hårddrar det. Vi ska vara så himla "lagom" och inte lägga oss i. Och jaa, det är helt rätt i de allra flesta fall – människor måste få välja själva – men detta är inte ett av dem. Här gäller det unga flickor – barn! – som aldrig får en chans att välja. Vi har en skyldighet att hjälpa dessa barn och deras missledda oupplysta föräldrar att se hur barn i ett modernt och upplyst samhälle ska växa upp. UTAN slöjor för ansiktet! Genomsnittssvensken skulle aldrig få för sig att täcka över sina barns ansikten eller tvinga dem att bära otidsenliga fotsida klädnader — vari ligger skillnaden? Varför är det okej att tvinga vissa barn, men inte andra?
  Är det verkligen dessa fritidspolitikers mening, att vi ska låta några få "frivilliga" burkabärande kvinnors åsikter och val styra hur det ska vara för alla de övriga? För alla dem som inte får välja? Det verkar sannerligen som om det är det man menar och det som håller på att hända.
  Nu har självständighets och integritetstänket spårat ur, tycker jag! Nu drivs detta in absurdum. Vi måste våga stå upp för det öppna, fria samhälle vi vill ha här i Sverige! Ett jämlikt samhälle där kvinnor inte tvingas bära dessa vederstyggliga och förnedrande plagg. Men vi kanske skulle införa kyskhetsbältet igen också? Man skulle ju faktiskt kunna hävda att detta bärs frivilligt av kvinnorna, att det skyddar dem från andra män och gör att deras makar aldrig kan misstänka dem för ett syndigt leverne. Nej ni hör ju själva hur absurt detta låter — sånt skulle vi aldrig tillåta… MEN burka och nikab är vi beredda att tillåta föräldrar att tvinga på sina döttrar. Jag säger ingenting om de vuxna kvinnor, som tycker sig ha gjort ett eget val — men barnen!! Barn som växer upp här i Sverige borde ALDRIG behöva bära dylika plagg oavsett deras föräldrars tro eller värderingar. Och vi kan minsann visa dessa föräldrar respekt och ge dem valfrihet i andra saker – men INTE i frågan om burka/nikabklädda unga flickor här i Sverige. Som sagt – jag tror knappt mina ögon eller öron. Är detta verkligen Sverige idag?

• Åsa E Melander sade för 1 år, 9 månader sedan:

  Av en bekant, som jobbar på en vårdcentral här i stan, får jag höra följande:

  Läkarna på nämnda vårdcentral "tävlar" om att vara den som föreskriver minst antal provtagningar per dag. Man tar alltså bara de mest självklara och viktiga proverna. De mer långsökta, som kanske skulle kunna ge helt andra infallsvinklar väljer man sålunda helt bort. Vården blir grovt tillyxad och nyanserna i bedömningar och diagnostiseringar sållas sålunda bort. Sina "resultat" för dagen jämför man sedan helt ohöljt och under glatt raljerande.

  Detta är fullständigt hårresande och jag struntar blankt i hur dyra de olika proverna är att ta — patienter ska självfallet få de provtagningar som behövs!! Att på detta makabra och respektlösa sätt hantera människor och de sjukdomssymptom de söker läkarhjälp för, visar på olämplighet för yrket. De borde söka sig ett annat jobb!!!

  Säg att t ex en kvinna söker för att hon är så trött o ständigt skulle vilja sova, har mag- och matsmältningsproblem, ökande matallergier, humörsvängningar, grusiga ögon och torra slemhinnor. Hon träffar någon av ovan nämnda läkare. Med denna människosyn och bristande empatiska förmåga diagnostiserar de sannolikt kvinnan som att hon kommit övergångsåldern och därmed har helt normala besvär, vilka förstås kan mildras med hormoner, örtteer och anpassad kost.
  Att kvinnan, i likhet med ca 30 – 40 % av svenska befolkningen, skulle kunna lida av hypotyreos missar denna läkare då. Möjligen söker kvinnan igen och igen för sina olika besvär, och behandlas då för de enskilda symptomen, men blir ändå inte bättre. Besvären ökar och blir fler. Livskvaliteten sjunker och det blir svårt att klara vardagen, familjen och livspusslet.
  En läkare med helhetstänk, lämplighet för sitt yrke och en medmänsklig respektfull syn på sina medmänniskor, skulle ha utrett kvinnan och tagit ett saliv- och urinprov, vilket därmed fastslagit eller uteslutit denna sjukdom. En sund läkare tävlar inte om provtagningsantal — denne intresserar sig mer för sina patienter och deras hälsa, än för kronor och ören.

  Hade jag haft hållbara bevis och fullständiga namn på de läkare som detta gäller, hade jag inte tvekat en sekund — jag hade anmält dem!!
  Nu kan jag tyvärr inte göra annat än förfasa mig och berätta att dylikt förekommer.

• Åsa E Melander sade för 1 år, 9 månader sedan:

  Igår förmiddag var jag och vår gruppledare Reinhold på SFI:s Öppet Hus. Det var otroligt lärorikt, trevligt och intressant och i mitt huvud snurrade tankar, frågor och känslor runt runt hela dagen, sedan jag åkt därifrån.
  Jag ska dock inte göra detta inlägg särskilt långt (jag ska in och lösa Melodikrysset i Allianslokalen)… men jag vill ta ett par minuter till att berätta om den fantastiska mångfald, arbetsglädje och nyfikenhet jag mötte på SFI i Sundsvall. Och det från både språkinlärare och personal!! Där rådde en sån skön, naturlig, ivrig, trygg och vetgirig stämning. En hel klass intresserade ögon fokuserade på oss, kloka frågor ställda på stapplande svenska, ren engelska, svengelska eller med hjälp av läraren. Några i klassen både pratade och förstod mer svenska, än jag någonsin trott vara möjligt efter blott 6-8 veckor här i Sverige. Jaa, ni läste rätt — 6-8 veckor!!! Otroligt att kunna uttrycka tankar, känslor, frågor och upplevelser på ett främmande språk efter så kort tid, va?!! Jag är mycket imponerad!!

  Det som mest dröjt sig kvar i mina tankar, var några kvinnors frågor om jobb och utbildning här i Sverige… Vad händer med den utbildning de har med sig ifrån sitt hemland? De ville inte behöva göra om hela utbildningen eller tvingas jobba som lokalvårdare, då de faktiskt var utbildade sömmerskor och erfarna restaurang/butiksägare. Det kändes skönt att då kunna berätta för dem om validering och praktik.
  Tänk så fantastiskt att dessa kvinnor, trots att de tvingats fly från sitt hemland, har kvar både sin yrkesstolthet och sin arbetslust.
  Med lite tur kan min hemstad locka dem att stanna kvar här, så att vi får nya intressanta butiker och restauranger att besöka.

  … och nu är det dags att ge sig iväg ner och sätta på hurran, så att eventuella Melodikrysslösare får sig en tankeklarnande kopp.

• Åsa E Melander sade för 1 år, 8 månader sedan:

  ÄNTLIGEN sätter vår regering och övriga politiker ned klacken och markerar var de står, när det gäller Irans m. fl. länders inhumana och grymma metoder.
  I söndags (15/8) stenades ett par i Afghanistan – den första dokumenterade steningen sedan talibanernas fall år 2001. Idag är det aktuellt i Iran, där Sakineh ska stenas för det utomäktenskapliga sex hon under tvång och tortyr tvingades att "erkänna". Vem skulle inte "erkänna" efter 99 piskrapp? Jag tror nog att jag skulle medge vad som helst, för att slippa fler rapp av den stenhårda käpp de slår med.
  Det gläder mig att omvärlden börjar sätta press på de länder som inte respekterar mänskliga rättigheter. Via EU kan vi västländer tillsammans utöva påtryckningar, så att dessa länder avstår från sina ålderdomliga metoder och tar ett litet steg in i modern tid. Det kommer att ta tid och det kommer inte att bli lätt, men vi får bara inte låta bli!!! Vi måste våga och orka!!! Det är vår medmänskliga skyldighet!!!

• Åsa E Melander sade för 1 år, 8 månader sedan:

  Sitter och läser om de stackars människorna i Kongo-Kinshasa och det vrider sig i maggropen, som om jag hade svalt en stor boaorm. Hur människor kan begå sådana fasansfulla övergrepp mot sina medmänniskor — och det dessutom mot de svagaste och mest försvarslösa — är mer än mitt förstånd kan ta in. Det går liksom utanför mina begrepps gränser.
  Som om det inte räckte med de gräsligt grymma våldtäkter – ofta gruppvåldtäkter som pågår i flera dagar – så stympar de kvinnornas underliv med tillhyggen som gevärskolvar, bajonetter o.dyl. De vill säkerställa att dessa inte kommer att kunna föda barn. Mängder av dessa kvinnor är unga – egentligen bara unga flickor, som inte ens haft sin sexualdebut. Familjemedlemmar i alla åldrar tvingas bevittna både våldtäkter och stympningar… även små barn tvingas åse hur deras mödrar, systrar och övriga kvinnliga anhöriga plågas och skadas.
  Mitt hjärta värker för dem och jag önskar att jag hade ett magiskt trollspö jag kunde svänga med och göra alla dessa hemskheter ogjorda. Nu kan jag inte göra annat än sitta här i mitt trygga kök och gråta över hur ofattbart grymma människor kan vara mot varandra.

• Åsa E Melander sade för 1 år, 8 månader sedan:

  Jag står utanför Hemköp, stadsdelens enda matvarubutik — den som ska stängas den sista oktober. Axfood lägger ned den och stadsdelen kommer att stå helt utan livsmedelsaffär.
  I området bor en stor andel äldre och många, många av dem kommer fram till mig för att prata.
  Då dagen är till ända är mitt hjärta tyngt av all deras oro, rädsla och förtvivlan. Särskilt av de rullatorstödda kvinnor, som tårögt och uppgivet frågade:
  " – Hur ska vi kunna handla mat? Vi har ingen hemtjänst, som kan hjälpa oss, så hur ska vi få hem mat?"
  … och jag stod där tom och utan tröstande svar.
  Ja, var SKA de handla sin mat? Hur SKA de få hem den? Vägen ned till närmsta matvaruhandel är både lång och brant, för att ta sig dit måste de dessutom gå längs och över högtrafikerade vägar och i farliga korsningar, där bilar kör i mycket hög hastighet.
  Mitt hjärta värker och bröstet känns trångt av smärtsam medkänsla. Hur i allsindar kan någon frisk och sunt tänkande människa göra detta mot en stadsdels äldre invånare?? Hur sjutton tänker de??? Allt kan väl för farao inte handla bara om kronor och ören!! Det MÅSTE få finnas medmänsklighet och omtanke också!!

• Åsa E Melander sade för 1 år, 8 månader sedan:

  En kort beskrivning av en person:

  * sedan 18 år tillbaka ensamstående arbetslös trebarnsmor utan dokumenterad fullgången utbildning — dock ämnesbehörighet 55 p

  * under åren arbetat heltid, ibland mer, mestadels av tiden (oftast inom skola/utbildning) — stämplat under lov, då inget jobb stått att få

  * har alltid skött barn, hem och ekonomi klanderfritt — aldrig haft några betalningsanmärkningar

  * idag 50+ utan möjlighet att skaffa behörighet, då studielån inte tillåts vid så "hög ålder" och det inte finns någon sambo/make att ekonomiskt luta sig mot

  Personen ifråga har haft samma arbetsförmedlare i många, många år och samarbetet har fungerat mycket väl. Då denna gick i pension i mitten av juni, gjorde en ny färskbakad sådan sitt intåg på arenan.

  Personen fick, genom att insistera på vikten av att träffas och behovet av information i en fråga, ett mycket kort möte om 15 minuter — detta då med en mycket tankspridd, stressad och oengagerad ung arbetsförmedlare.
  Mötet avslutades med en handskakning och en överenskommelse om att ses längre fram i höst, för att höra hur det gått med de saker man pratat om.

  Personen har sedan under sommaren, helt i enlighet med handlingsplanen, varit i kontakt med annan avdelning inom AF.

  Under sommaren har personen lyckats jobba ihop pengar till en större summa skatt för en bostadsförsäljning, som skedde för flera år sedan — alltså inte gått arbetslös hela sommaren, utan lyckats hitta ett "hoppa-in-vid-behov-jobb".

  Ekonomin är under lågvattennivån, men personen söker varken soc eller bostadstillägg — vill hellre försöka klara sig själv. Det är dock på gränsen varje månad och det är svårt att inte oroa sig för att A-kasseersättningen ska komma i tid till räkningarna i slutet av månaden — AEA har nämligen visat sig opålitliga i det avseendet.

  Den 14:e september erhåller personen ett brev från samma arbetsförmedlare. Brevet är ett kort och informellt meddelande om att personen är avanmäld och därmed inte längre får arbetslöshetsersättning. Orsaken anges vara att personen inte kontaktat AF på utsatt datum för ny handlingsplan. Ett datum som varken överenskommits eller informerats om, och därmed är mycket svårt att förhålla sig till.

  Konsekvens: AEA kommer inte att betala ut ersättning i tid till månadsräkningarna, vilket leder till problem med autogireringarna för dagstidning, hyra, telefon, internet, radiotjänst och fackavgift.

  Arbetsförmedlaren står inte att nå — "Var god försök senare!".

  Hur mycket ska en människa orka? Hur mycket ska en människa klara av? Måste man vara gift eller sambo för att ekonomiskt kunna överleva?

  Denna typ av opersonlig inhuman hantering går emot allt jag som centerpartist tror på och står för. Jag tror jag ska ta med vårt partiprogram och lite Centerkvinnomaterial och boka ett besök hos nämnda arbetsförmedlare. Hon behöver lära sig lite om hur man bemöter och behandlar människor — och vad skulle kunna ge henne bättre kunskap, än ett medlemsskap i Centerpartiets kvinnoförbund? DÄR finns nämligen både hjärta, kunskap och visdom i en alldeles perfekt blandning!

• Åsa E Melander sade för 1 år, 6 månader sedan:

  Annika Lundegårdh sade för 4 timmar, 11 minuter sedan:
  Helt klart att vi alla måste fortsätta jobba för kvinnors mänskliga rättigheter. Intressant är att veta att det finns inga manliga rättigheter…

  Svar: Helt rätt, Annika!!

• Åsa E Melander sade för 1 år, 5 månader sedan:

  Om jag hade fått välja idag, så hade jag varit på en heldagsföreläsning om tvångsgifte — ett synnerligen angeläget ämne, eftersom mer än 70000 ungdomar i Sverige idag är i den situationen. Eftersom jag leder gruppträning på ett lokalt gym på onsdagmorgonarna, kunde jag bara anmäla mig till eftermiddagens föreläsning och workshop, men lite är bättre än inget. Nu gick inte heller det, för jag fick ingen biljett — något som var högeligen frustrerande, eftersom de jag tipsade om detta evenemang anmälde sig EFTER mig och ändå fick de biljetter. Jag svalde förtreten och accepterade faktum, för det var ju inget att göra åt. När jag skulle hasta iväg till gymmet, upptäckte jag att jag inte kunde finna mobilen och den var avslagen, så att ringa den hade ingen effekt. Suck o pust o stön…! Ingenting att göra åt den saken heller — jag hade en tid att passa, så det var bara att ge sig iväg. Efter passet skjutsade jag dottern i ett ärende och åkte sen hem. Väl hemma igen, fann jag såklart mobilen. Och helt i enlighet med Murphy's lag hade en kompis sms:at:
  "Åsa, om du vill får du ta min biljett till föreläsningen, för jag kan inte gå. Jag har avanmält mig, men talat om för dem att en vän kanske kommer och hämtar ut biljetten."

  Det var helt enkelt inte min dag idag och förmodligen inte alls meningen att jag skulle gå på nån föreläsning om tvångsgifte.

• Åsa E Melander sade för 1 år, 2 månader sedan:

  Har ikväll, för första gången på massor av år, sett Melodifestivalen. På det stora hela var det rätt mycket som jag minns det från förr, MEN där fanns en låt, som var totalt annorlunda. En ung kvinna vid namn Sara Varga sjöng en sång, som hon skrivit själv tillsammans med en man, vars namn jag inte la på minnet. Låten hette "Spring för livet". En textmässigt mycket angelägen och tankeväckande ballad med en udda rytm och melodi, som fastnar i huvudet på en på en gång. Den handlar om våld i nära relationer och att sådana personer som slår faktiskt inte älskar, för den som älskar vill inte skada föremålet för sin kärlek. Det handlar inte om kärlek, utan om makt och kontroll. Inte om att lyfta och värna, utan om att skada, förringa och trycka ned. Det är inte uppbyggligt, utan bara destruktivt.
  Texten slog an sedan länge gömda strängar i mitt inre och väckte minnen, som jag knappt trodde fanns kvar. Känslorna och rädslopulsen drog igång utan att jag kunde kontrollera det. Efter några sekunder stillade det dock sig och jag erinrade mig att jag faktiskt satt i mina föräldrars trygga tv-rum. Jag lyckades slappna av och bara lyssnade… Kände styrkan och upproriskheten djupt därinne. Kände hur RÄTT hennes text är!!
  En man som slår sin kvinna är en ynkrygg och usling! Jag har ingen aning om hur man kan komma åt det dolda våldet i hemmen, men ett sätt är ju att inte tiga om det. Jag skriver om det och Sara Varga sjunger om det!! Min text når inte särskilt långt och läses inte av speciellt många, men Sara Vargas låt kommer att höras av mängder av människor och oändligt många kommer att nynna med, då den spelas i radions olika kanaler. Jag är övertygad om att den kommer att bli en av de låtar, som spelas ofta, ofta.
  Kanonbra, Sara Varga!!! Heder åt dig!!!